Mitt liv kan just nu sammanfattas med ett ord; S-T-R-E-S-S... :( och jag hatar det ordet mer än något annat... Vi har haft besök av en elak förkylningsbobba i snart två veckor. Först stora pojken som var sjuk och det var ju en massa pussel att få veckan att gå ihop, då han inte kunde gå till skolan. Som tur ställde snälla svärfar upp ett par dagar. Sedan börja jag känna i halsen och näsan är helt täppt och nu börja lilla pojken hosta. Det har varit spring till läkare, vila, varm dryck, mera vila, frustration för att man inte får gå på sina innebandyträningar (stora) och lilla som ju absolut inte vill leka för sig själv ute på gården. Har fungerat som underhållare, skiljedomare, terapeut, trygg famn, sälskap och tröst de senaste dagar. Allt på "to do" lista" släpar efter, egen träning är på paus (då jag inte är i form och förkylningen har mig i ett järngrepp) och jobbet lider lite. Borde ju planera lektioner, har missat lektioner, ska ha prov åt min klass, ta tag i mobbningsfall mm. mm. mm. Men jag försöker andas lugnt och tänka; allt ordnar sig, en sak i taget, en dag i taget och snart är vi alla "på benen" igen. Jag kommer igång med mina mål, jag får svettas, jobba hårt och köra på. Barnen är förkylningsfria och mindre gnälliga ;) Nu är det bara att kurera varandra och krypa ner under filten i soffan, men några bra böcker och näsdukspaketet :)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti