Har haft lite tankar om det här med pulsmätare och träning.... Har en Polar mätare, som är en bättre sort och riktigt bra. Har egentligen alltid tränat med mätaren och följt upp hur veckan gått, klart haft ångest då veckan inte varit bra och ibland har mätaren lätt till att jag också tränat fats ork inte funnits, t.ex. vid förkylning. Nu insåg jag igår att mätaren har en längre tid legat hemma, men jag har tränat ändå.... Och jovisst, träningen har gått bra också utan mätare. Fundera pås aken igår kväll och kom fram till att utan mätaren så är det ingen träningsstress, jag vet att jag gör i veckan det som behövs för att må bra och hållas i form, också utan att mätaren säger att jag gör det. Då jag tar en löprunda, så klarar jag av att lyssna på min kropp och jobba därefter, behöver inte mätaren för att kolla på vilken pulsnivå jag är. Har kommit dit jag velat, har lärt mig lyssna på kroppen och känna efter vad som känns bra och utvärdera vad som ger resultat. Det känns bra. Så tror att nu får mätaren en tid bli borta, klockan är ju bra att ha ;) Jag vet mina gränser och jag vet när jag kan puscha mig själv lite till för att bli bättre. Och sås ka det ju vara !! Tycker jag i alla fall!
Hur är det med er andra som tränar aktivt och regelbundet? Gör ni det alltid med pulsmätaren på eller lyssnar ni på kroppen.
Miten tee muut? Käytättekö sykemittareita? Millaiset ajatukset teillä on niistä?

Ei kommentteja:
Lähetä kommentti